Anne vann tävlingen med sin golvlampa. Dagarna efter programmet fick hon ungefär 2 000 mejl från människor runt om i Danmark som ville köpa lampan, och hela nio olika tillverkare kontaktade henne och erbjöd sig att börja tillverka lampan. Sedan Moonsetter introducerades i samarbete med Louis Poulsen har den hamnat på omslaget av Wallpaper och vunnit ett antal prestigefyllda priser.
100 procent Anne Boysen
Uppdraget att designa en lampa som kunde skapa ett eget utrymme i ett rum kom vid ett tillfälle i tävlingen när Anne gjorde bra ifrån sig. Därför bestämde hon sig för att ta en paus.
”Då hade jag vunnit två av tre uppdrag och jag visste att jag hade råd att experimentera lite. Så jag valde att göra något som var 100 procent jag och att strunta i tävlingen en stund. Jag ville tillverka en lampa som jag samtidigt kunde tänka mig att använda själv. Det var utgångspunkten.”
En lampa som ska upplevas
Idag finns det en Moonsetter i Annes vardagsrum, under hennes studio som ligger på första våningen i en vacker funkisvilla där hon bor med sin familj i Køge utanför Köpenhamn. Lampan känns väldigt stor. Hon skrattar och håller med.
”Jag har alltid tänkt mig att Moonsetter ska vara stor. Den behöver en viss volym för att man ska kunna känna den med hela kroppen. Det är tanken, att förstå hur man upplever ljus. Så jag gjorde den tillräckligt stor för att man ska kunna använda både armar och ben, och liksom ta in den med hela kroppen.”
Hon visar hur skivans vita sida sprider LED-ljuset, som är nedsänkt i ramen, och när skivan roteras runt sin egen axel reflekterar skivans polerade aluminiumsida ljuset. Man kan även reglera ljuset med foten på en kontakt som också fungerar som dimmer.
”Det häftiga med den tycker jag är att man alltid upplever lampan på ett nytt sätt. Justerbara lampor står ofta i ett och samma läge. Men alla som har valt den här lampan berättar att de hela tiden rör på den och leker med den. Hemma hos oss vrider vi lite på den varje dag. Beroende på var lampan placeras och från vilken vinkel man ser den, speglar den olika delar av rummet och blir på så sätt ett objekt samtidigt som den smälter samman med rummet.”
Håll det enkelt
När man tittar på Moonsetter verkar det inte vara den typen av lampa som kan designas på bara ett par dagar. Det är dock nästan exakt vad som hände. Tv-tävlingen hade tuffa deadlines så Anne visste att hon var tvungen att ha något redo att visa sitt smedsteam på måndagen efter att ha fått briefingen på torsdagskvällen.
Precis som Anne gör varje gång hon påbörjar ett nytt uppdrag skickade hon iväg sin familj till landet i några dagar, så att hon kunde ha huset för sig själv och fokusera på uppdraget. På fredagskvällen lyste fullmånen och Anne satt vid sitt skrivbord bakom fördragna mörkläggningsgardiner och försökte knäcka uppdraget när hon plötsligt såg det.
”Det var en liten springa mellan gardinerna där månskenet strålade in – och en ljusstråle föll rakt ner på mitt skrivbord. Där stod en spegel som jag tidigare hade använt när jag designade en soffa. Jag kunde inte sluta titta på spegeln som reflekterade månskenet. Jag snurrade på den, lekte med den och beundrade de starka ljusstrålarna.”
Anne började plocka upp material ur papperskorgen och provade att sätta en vit kartongbit och annat material framför ljuset. Hon fascinerades av hur mycket stämningen och ljuset var beroende av vilka material som användes. Konceptet för Moonsetter blev snabbt tydligt.
Imponerande idé
Hon minns att hon gjorde en modell för att visa för sin ljusingenjör och sitt smedsteam. Anne konstaterar att även om modellen var ganska ful så funkade den helt perfekt. Alla blev fascinerade av idén, djupet och enkelheten i lampmodellen.
”Då visste jag att jag var något på spåret. Lampan var ett blickfång som fick människor att vilja interagera och fördjupa sig. Ljusingenjören, smederna och jag visste att vi ville göra den här lampan. Och sedan drog arbetet igång. Av alla mina produkter tror jag att idén till den här lampan dök upp snabbast. Den har också varit enklast för mig att skapa.”
Som ett konstverk
Den skulpturala aspekten av Moonsetter är inte heller en tillfällighet eftersom Anne har gått flera konstskolor där hon har arbetat mycket med skulpturer och att skapa föränderliga upplevelser när man rör sig runt dem.
”När jag fick uppdraget ville jag skapa ett objekt som jag ville ha i mitt eget vardagsrum. Jag har inte mina egendesignade möbler i vardagsrummet så lampan skulle vara något jag ville titta på varje dag. Och för att lyckas med det måste det vara tydligt, enkelt och samtidigt uttrycksfullt. Som ett konstverk, som en skulptur man vill titta på hela tiden.”
När hon ser tillbaka på sin design hon skapat genom åren bjuder Anne alltid in användarna att leka. Hon vill att de ska få en upplevelse, bli en del av designen och förstå de små skillnader som hon försöker kommunicera. För hennes egen del handlar det mycket om att få djupdyka i sin design och göra saker ordentligt.
Anstränga sig
När vi tittar på samhället i stort ser Anne en tendens att vi vill ha mer och mer och att allt fler nya produkter introduceras, varav många inte har lång livslängd. Därför är det viktigt för henne att göra saker och ting på ett annorlunda sätt. Hon vill hellre lägga mer tid på att utveckla sin design för att verken ska få djup, men också för att de ska kunna användas om 20 eller 50 år.
”Jag försöker verkligen anstränga mig. Jag funderar mycket på vad jag vill föra vidare eftersom vi faktiskt har tillräckligt med stolar och vi har också tillräckligt med lampor. Om jag måste göra något så ska det vara för att jag kan bidra med något, en paus eller något som inte funnits tidigare.”