I de flesta delar av världen är han känd som PH. En designikon vars banbrytande treskärmssystem System PH har blivit en designklassiker. Men för Mads Wille är han helt enkelt ”gammelfarfar Poul”.
Louis Poulsen träffade Mads för ett samtal om arv och historia, och om de värderingar som PH har lämnat efter sig till världen.
”Det dröjde länge innan jag insåg att min gammelfarfar var en kändis. Min mamma och gammelfarmor pratade inte om honom som den världsberömda person han var. De kallade honom bara för ”Poul”. Han dog strax innan jag föddes, så när jag var barn höll de på att bearbeta sorgen efter att ha förlorat honom. Men hans närvaro kändes alltid mycket starkt. Hans målningar och lampor fanns överallt i våra hem, så han var en självklar del av vår hemmiljö.
Betydelsen av lamporna har tydligt blivit större för mig över tid, särskilt de jag har ärvt från min mamma. Jag tänker förstås på henne, och därmed också på honom, varje gång jag ser dem.”
PH-familjen har alltid hållit en ganska låg profil, och det är först på senare tid som Mads har börjat berätta om sin gammelfarfar.
”I många år höll jag det för mig själv och pratade sällan om det.
Dels för att det inte var något vi stoltserade med i familjen, men också för att han är en så stor del av vårt gemensamma nationella kulturarv att de flesta danskar redan har en koppling till honom.
Därför nämner jag det bara när sammanhanget känns rätt – annars kan hela kvällen lätt komma att handla om bara det.”
PH:s design är ikonisk och bär på ett djupt historiskt värde. Men för Mads symboliserar den också en känsla av ansvar.
”Det är klart att det betyder något alldeles särskilt för mig att ha haft PH som gammelfarfar, men kanske inte på det sätt som man skulle kunna tro.
Jag såg hur mamma hade samma värderingar som han, och jag tror att det har präglat mig och gett mig en stark ansvarskänsla. För oss som familj var det viktigt att hålla fast vid de värderingarna och att förhålla oss till världen på samma sätt.
I själva verket är det nog en lika viktig del av PH:s arv som hans design.
PH hade många sidor: belysningsdesigner, arkitekt, kulturkritiker, revyförfattare, uppfinnare, det lekfulla barnet och arbetsnarkoman.
Men det finns en historia som betyder mer för Mads än någon annan.
”Den historia som har gjort störst intryck på mig är den om PH som frihetskämpe. Jag minns att de vuxna pratade mycket om kriget. På den tiden var det fortfarande något som många hade färskt i minnet.
Under kriget kritiserade PH ockupationsmakten öppet och fortsatte göra det under en längre tid, tills han en dag fick veta att det fanns planer på att mörda honom. Så han flydde tillsammans med sin hustru Inger till Sverige i en liten roddbåt – faktiskt tillsammans med Arne Jacobsen och hans hustru. När de återvände till Danmark efter befrielsen började han kritisera motståndsrörelsens hämndaktioner mot de så kallade ”tyska flickorna”. Han blev verkligen hatad och trakasserad för det – men brydde sig inte och fortsatte helt enkelt att skriva.
Historien slutar med att mannen som skulle mörda honom en dag knackar på hans dörr och säger: ”Det var meningen att jag skulle göra det.” Han ber om ursäkt. Och jag tycker att det är väldigt symboliskt: hur PH:s sätt att vara, att han var så orubblig i sina moraliska övertygelser, kunde inspirera och fascinera människor omkring honom.”
Trots alla de sidor som PH redan är känd för finns det en särskild sida av honom som Mads också vill att vi ska minnas.
”Jag önskar att fler kände till passion för drakar, eftersom den säger så mycket om vem han var.
Han älskade att bygga drakar och gav ut en fantastisk bok om det, men framför allt handlade det om hans starka tro på den fria leken och hans uppmaning att låta tankarna flyga fritt – oavsett om man är 5 eller 95 år. Allt bottnade i en passion och den passionen var densamma, oavsett om han byggde drakar, skrev krönikor eller skapade ljus.
Jag tror att världen skulle vara en bättre plats om vi alla hade samma inställning.”
